I måndags, bara ett par timmar efter att jag hade skrivit det andra gnället så hittade jag faktiskt en lägenhet!
En extremt fin lägenhet som jag bara kände att den, den ville jag ha!
Jag mailade till mäklaren redan på kvällen och berättade för karlen att nu hade jag hittat vår drömlägenhet. När jag under förmiddagen inte hade fått något svar så ringde jag mäklaren och frågade om en visning.
Men nej, jag fick inte komma!
Det fanns redan så många som var intresserade och de hade budat upp lägenheten. Så det var ingen mening, sa mäklaren. Och i Danmark får man heller inte upplysa om hur mycket buden ligger på.
Men du får gärna lägga ett bud nu, fortsatte han. På telefon, utan att ha tittat på den? 2 millar bara sådär?
Nej tack!
Besvikelsen gjorde så ont att det faktiskt kom en tår i ögonvrån.