Jag hann inte skriva igår så det blir en dag försenat.
Men ja, igår blev vår lilla fis 3 månader. Det känns helt galet! Har du blivit så stor?
Det känns fortfarande som du kom till oss igår men har varit här i all evighet. Vad gjorde vi innan du fanns?
Den stora skillnaden från din 2 månaders dag är att nu känner vi dig. Vi kan höra när du gråter för att det sitter en rap på tvären eller om du är hungrig. Eller om det är en mardröm du vaknar av och inte kommer ur.
Du skriker ju faktiskt nästan aldrig. Men du har börjat skälla på oss, klaga lite när det inte är som du vill. Du låter som en liten hund.
I flera veckor har flaggspelet i vårt vardagsrumsfönster varit din bästa vän. Du har legat i din babysitter och skrattat åt dom och pratat med dom. Men när vi satte upp adventsstjärnan blev du sur. Oj vad du klagade. Nu här en vecka efter har du börjat acceptera den.
Du älskar att titta på ljus i olika former och du älskar att flyga flygplan runt i lägenheten.
Du pratar och pladdrar och ler och skrattar nästan hela tiden. Du är den gladaste baby man kan tänka sig.
I tisdags var du din första tur på sjukhuset för ditt ben hade svullnat upp av 3 månaders vaccinen och du hade feber och var ledsen. Men det var ingen fara och eftersom du älskar att åka bil somnade du både på vägen dit och hem.
Denna månaden har du också varit ensam med pappa ett par gånger. Det har gått så bra och du har varit så duktig. Du har ätit ur flaska och inte saknat mamma en endaste gång.
Nu ska vi leka lite igen, kanske träna på att hålla huvudet uppe lite, du kan det men du är inte å glad för att göra det ändå!
